Retur till föregående sida? Klicka i bilden

Ångturbinlokomotivens utveckling  Av Tore Westerman

Tore Westerman skrev 1943 en artikel i dåvarande tidningen "Teknik för Alla" en artikel om turbinlokomotivets utveckling. Av TGOJ:s turbin lok finns två stycken bevarade, ett på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Det andra turbinloket TGOJ M3t nummer 71 finns i driftdugligt skick bevarat i Grängesberg.
Här följer Tore Westermans artikel från 1943:
Turbinlokomotiven ha under de senaste decennierna genomgått en så pass märklig utveckling att en beskrivning därav inte torde sakna intresse, särskilt som det är en svensk tekniker, som strängt taget möjliggjort denna snabba utveckling.
Långt utanför vårt lands gränser har ingenjör Fredrik Ljungström väckt uppmärksamhet genom sina utomordentliga konstruktioner. De så kallade "Ljungströmsloken", har ägnats stort spaltutrymme i de tekniska tidskrifterna världen runt. Turbinlokets historia daterar sig från år 1910, då ett litet 4-kopplat växlingslok byggdes vid Miami & Sylvester i Milano. Strax därefter började den schweiziska firman Escher, Wyss & Co, i Zurich att ombygga ett kolvånglok till kondenseringsturbinlok. Denna loktyp blev senare känd under namnet Zoelly-lokomotivet.
   Idén togs snart upp i Tyskland och verkstäderna Krupp och Maffei började med att bygga om kolvånglok. Maskineriet på dessa monterades ner och ersattes med ångturbiner. Liksom SJ:s ellok litt. D var dessa turbinlok försedda med så kallad blindaxel, vilken erhöll sin roterande rörelse genom en mellan ångturbinen och blindaxeln befintlig kuggväxel. Vid blindaxeln är vevstaken fästad, som sålunda vidarebefordrar den roterande kraften och sätter drivhjulen i rörelse. Blindaxeln fyller alltså ungefär samma uppgift som cylindrarna på ett kolvånglok.
   Till dessa första första turbinlokomotiv hörde den på tendern uppmonterade kondensorn vars uppgift var att kyla ned avloppsångan att av denna utvinna ett relativt varmt och mjukt matarvatten. Därigenom minskades lokomotivets vattenförbrukning avsevärt varför denna loktyp ansågs synnerligen lämplig för järnvägar i vattenfattiga länder.
    Emellertid visade det sig ganska snart att kondensorn fordrade en mycket noggrann skötsel, då det ofta hände att denna invecklade apparat krånglade. Man experimenterade flitigt med dessa turbinlok och det kan nämnas, att vissa tyska turbinlok ombyggdes inte mindre än tre gånger. Ett annat, måhända mera unikt än användbart, turbinlok var det turbinelektriska lokomotiv som byggdes vid Armstrong, Whithworth & Co. i England och som provkördes på Southport-linjen. Särskilt iögonfallande var det jättelika luftintaget i lokets bakände. Maskinen var dessutom utrustad med två maskinerier.

Första Svenska ångturbinloket. Byggt av Nydqvist & Holm 1922. Littera Å. Bilden är från Stockholm Central. Det första provtåget är klart för avgång. Foto: Tore Westerman. samling Rolf Sten

EFTER NYA LINJER
För de svenska statsbanornas räkning lät ingenjör Fredrik Ljungström, år 1922, konstruera två stycken snälltågsturbinlok, SJ lok litt. Å, vilka blev byggda av Nydqvist & Holm i Trollhättan. Dessa lok skilde sig i många avseenden från det vanliga ångloket. Turbinloket bestod nämligen av två sammankopplade fordon, pannvagnen och kondensorvagnen. Pannvagnen som saknade drivhjul, vilade på en tvåaxlig boggie samt tre fasta bäraxlar. Under den efterföljande kondensorvagnen var drivhjulen placerade.
   Då avloppsångan inte gick genom skorstenen var en särskild turbindriven fläkt anbringad i skorstenen, detta för att röken inte skulle söka sig andra vägar och tränga in i förarhytten. Maskinerna var dock mera att anse som ett experiment, en tid kördes de på linjen Stockholm - Krylbo, men eftersom dom hade en ofördelaktig inverkan på spåret användes de alltmera sällan för att slutligen, år 1931 , helt tas ur trafik.
(Ovanstående bild visar turbinloket SJ Å 1474 i sitt slutliga utförande. Sadeltanken är slopad och vattenförrådet är flyttat till kondensorvagnen. Loket var byggt av NOHAB 1927 och slopat 1932. Foto: Tore Westerman. Samling Rolf Sten. Vill Du se en större bild? Klicka i bilden.)
   I England hade man blivit intresserad av "Ljungströmsloken" och den välkända firman Beyer Peacock & Co. lät bygga ett turbinlok som var en exakt kopia av SJ:s turbinlok litt. Å. Maskinen användes på London Midland & Scottish Railway, men har blivit skrotad för länge sedan.

(Bilden ovan visar turbinloket på London Midland & Scottish Railway. Vill Du se en större bild? Klicka i bilden)
(Bilden nedan visar TGOJ M3t nummer 72 på vändskivan i Eskilstuna 1937. Vill Du se en större bild? Klicka i bilden).
      År 1930 ångade det 2 000:de loket ut från Nydqvist & Holms verkstäder. Det var ett splitternytt turbinlok, som beställts av Trafikaktiebolaget Grängesberg - Oxelösunds Järnvägar (TGOJ). Detta moderna "Ljungströmslok" var en kraftig bjässe som användes till att dra de tunga malmtågen på Grängesbergsbanan. Oftast hade de en vikt på 1 700 ton, men maskinens dragkraft var betydligt större. Vid ett tillfälle körde man ett provtåg på ca 2 000 ton men då blev påkänningen så kraftig, i en stigning, att dragkrokarna på en del vagnar rätades ut.
   Det här loket avvek högst betydligt från tidigare turbinlok. Maskinen var inte utrustad med kondensor, varför avloppsångan leddes ut direkt genom skorstenen. Huvudturbinen hade en hastighet av l0 000 varv per minut vid 60 km hastighet.
Grängesbergsbanan skaffade tre lok av denna typ och det visade sig att de inte endast besatt en enastående dragkraft utan att de även var synnerligen ekonomiska i drift.
    Med Grängesbergsbanans turbinlok hade typen passerat experimentstadiet. De hade befunnits vara mer användbara än tidigare turbinlok.
(Bilden till höger visar de nya TGOJ lokstallarna i Eskilstuna 1937 med ett av turbinloken på vändskivan. Foto: Tore Westerman. Samling Rolf Sten. Vill Du se en större bild? Klicka i bilden).
   Nedanstående bild visar de gamla lokstallarna i Eskilstuna 1936. Från vänster: TGOJ M3 47, M3t 71 (det 2000:de loket från NOHAB), M3b 63 samt K3 29.
Foto: Tore Westerman. Samling Rolf Sten. Vill Du se en större bild? Klicka i bilden).

IMPONERANDE STYRKA
I England följde man uppmärksamt utvecklingen på detta område och London Midland & Scottish Railway lät år 1935 bygga ett ultramodernt turbinlok för snälltågstjänst. En väsentlig skillnad existerade dock mellan denna maskin och t ex Grängesbergsbanans turbinlok. Det engelska loket var nämligen utrustat med två skilda turbiner den ena för framåtgående och den andra för backgående rörelse. Vid 100 km:s hastighet hade turbinen en fart av 9 200 varv per minut.
Lokets maskineri var väl inbyggt och maskinen var utrustad med invändiga vevstakar. Loket hade en total tjänstevikt på 167 ton inklusive tendern.
   Vid tiden för krigsutbrottet användes detta lok på linjen Liverpool-London, varvid många förnämliga resultat kunde noteras. Med ett provtåg, vägande 362 ton uppnåddes en hastighet på 138 km/tim. En imponerande prestation.
   Men konstruktörerna på turbinlokens område ha ännu inte sagt sista ordet!


TGOJ Turbinlok M3t nummer 71, numera hos museiföreningen i Grängesberg, GBBJ. Bilden är tagen den 30 april 2000 då loket medverkade vid 100-års firandet av Centralverkstaden i Örebro. Foto: Rolf Sten

Retur till sidan" Rullande materiel"

© Rolf Sten
turbinl_utv.htm senast uppdaterad 2004-10-30