BLJ, Byvalla - Långshyttans Järnväg , Trafiken

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan

Byvalla - Långshyttans Järnväg

av Rolf Sten

Trafiken (Traffic)
Gör ditt val och klicka på den röda pilen. Make your choice and click at the red arrow

	*Allmänt (General)* (2000-10-01)
	*Administrationen (Administration)* (2007-11-23)
	*Tågens gång* *(Traffic)* (2000-10-01)
	*Persontrafiken* *(Passenger traffic)* (2000-10-01)
	*Godstrafiken (Goods traffic)* (2000-10-01)

Lok nummer 6 växlar i Byvalla 1957. Foto: Stig Nyberg

Allmänt (General)

Som tidigare nämnts var BLJ främst avsedd för godstrafik. Huvuduppgiften var att sammanlänka bruksverksamheten i Långshyttan och Stjärnsund och sammanknyta den med Norra stambanan i Byvalla.
Godstransporter det var vad man skulle syssla med. Detta speglas väl, i och med att man inte sökte tillstånd för allmängods- och persontrafik vid trafikstarten, hösten 1891.
Historien kom dock att ta en annan vändning. Efter bland annat påtryckningar från allmänheten beslöt man att öppna banan för allmän trafik. För detta krävdes tillstånd från Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen (VoV). I maj 1892 gjorde VoV en besiktning och ur protokollet kan vi som slutkläm läsa följande:
"Vagnparken uppfyller således icke de billigaste anspråk, som vid en för allmän trafik afsedd jernväg måste uppställas, och de kunna ej heller ändras så, att dessa fordringar tillfredsställas. För att jernvägen skall kunna upplåtas för allmänt begagnande, anse vi det vara nödvändigt:
att en ny vagnpark anskaffas, som är inrättad på ändamålsenligt sätt, som uppfyller gällande bestämmelser och anspråk på trafiksäkerhet, och att de nu befintliga vagnarna används uteslutande för transporter mellan bolagets jernverk och grufvor samt för grusning, varhjemte en sammanföring af denna materiel med den nyanskaffade bör i trafiktåg förbjudas. På grund af hvad nu blifvit anfördt kunna vi icke för närvarande tillstyrka denna jernvägs öppnande för allmän trafik.

Långshyttan den 13 maj 1892

R Schough P Frisell Viktor Klemming"

Man lät sig inte nedslås av besiktningsutlåtandet utan man tog raskt uti med de anmärkningar som givits.
Ny rullande materielanskaffades. Redan ett år senare kunde järnvägen godkännas och den första maj 1893 öppnades banan för allmän trafik.

Administrationen (Administration)

Hela järnvägens förvaltning fanns i Långshyttan utom under åren 1941-1958 då man hade gemensam trafikförvaltning med Krylbo - Norbergs Järnväg (KNJ). Under de åren sköttes en del av administrationen från Kärrgruvan. Då KNJ nedlades, år 1958, återkom hela förvaltningen till Långshyttan.

Trafikchefer vid Byvalla - Långshyttans Järnväg var följande M S Nisser och C M S Nisser var även bolagets disponenter, 1891 - 1904 respektive 1905 - 1908):

Stämpel Trafichefsexpeditionen
Martin. S. Nisser
1891-1905
C. M. S. Nisser
1906-1908

Axel Breaton Herou
1909-1914
Ernst Wilhelm Richnau
1915-1917
Oscar Gustaf Lantz
1918-1940

Thorvald Madison
1941-1957

Karl-Erik Pihlblad
1957 - 1962
Otto Stjernquist
1963-1964

Biografi Thorvald Madison
Theodor Richard Madison föddes i Lanesville, Massachusetts, USA 3 juli 1895.
Anställdes vid Lysekils Järnväg 1913-14, Blev extra kontorsbiträde 1916, kontorsbiträde 1918 befordrades till stationsskrivare 1921. Blev tillförordnad byråassistent och kassör 1927.
1930 anställdes han som trafikchef vid Krylbo – Norbergs Järnväg, KNJ där han var stationerad i Kärrgruvan. Han var även föreståndare för KNJ ban- och maskinavdelning.
Kärrgruvan station hörde till Stockholm – Västerås Bergslagens Järnvägar, SWB. Madison skötte även tjänsten som stationsföreståndare i Kärrgruvan för SWB:s räkning sedan 1938.
1941 blev Madison även trafikchef för Byvalla – Långshyttans Järnväg, BLJ. Även här var han samtidigt föreståndare för ban- och maskinavdelningen

I en tidningsartikel, troligen 1940 kunde man läsa följande:
”Kärrgruvans station utan föreståndare
Trafikchef Th. Madison, Kärrgruvan. Kärrgruvans järnvägsstation måste efter den 1 april klara sig utan stins. Sedan den hittillsvarande stationsföreståndaren Th. Madison på egen begäran fått entledigande från denna befattning för att helt kunna ägna sig åt tjänsten som trafikchef för KNJ, har trafikförvaltningen beslutat omändra järnvägsstationen i Kärrgruvan till ett expeditionsställe under Norberg med stinsen där som högste chef.
Därmed har alltså stinsbefattningen i Kärrgruvan definitivt indragits, vilket dock för allmänhetens del icke medför någon egentlig förändring, framhåller på vår förfrågan den avgående stationsföreståndaren, som varit anställd som stins vid stationen i Kärrgruvan sedan år 1938. Två man blir nämligen även i fortsättningen placerade i innetjänst, och förste man är numera kontoristen Sven Zetterberg, vilken också förut varit placerad här.
Om anledningen till sitt tillbakaträdande från stationsföreståndarebefattningen meddelar hr Madison, att han har fullt upp att göra som trafikchef vid KNJ, och att det blivit allt för betungande att uppehålla dessa två tjänster samtidigt. Därest han inte anhållit om entledigande från den förstnämnda, är det dock knappast troligt, att den skulle ha blivit indragen nu, men när platsen nu blivit vakant, passade man naturligtvis på att genomföra denna rationalisering. Hr Madison har under den tid, som han varit chef för Kärrgruvans järnvägsstation, kommit väl överens med både personalen och allmänheten, som alltid blivit bemött på ett både korrekt och välvilligt sätt. Ordningen på stationen har också under hans tid varit den bästa.”

1958 stod följande runa att läsa i tidningen:
”Thorvald Madison
Trafikchefen vid Krylbo—Norbergs järnväg, Thorvald Madison, Norberg, har avlidit, 63 är gammal.
Han var född i Lanesville, USA, kom i unga år till Sverige och var bosatt i Bohuslän innan han 1916 kom i järnvägens tjänst.
1927 hade han avancerat till byråassistent och kom till Norberg 1930 som trafikchef för Krylbo—Norbergs järnväg, vilken befattning han alltjämt innehade vid sin död. Han skulle ha avgått med pension i samband med avvecklingen av företaget i slutet av denna månad. Han var i många år ordförande i högerns lokalavdelning och har tillhört kommunal-fullmäktige. Närmast sörjande är maka, f. Olander, döttrarna Gerd, gift med leg. läk. Tord Kjellman, Göteborg, Siv, gift med lantmätare Bengt Brännström, Stockholm, sonen Finn, ingenjör och civilekon. stud., Stockholm, barnbarn och syskon, däribland brodern, kyrkoherde Sterner Madison, Djurö.”

Rolf Sten
Stort tack till Håkan Winlöf för tidningsurklipp och bilder!

Tågens gång (Traffic)

Tågen bestod i huvudsak av blandade tåg. Det vill säga att tågen bestod av både gods- och personvagnar. Om behovet påkallade kunde man ibland sticka emellan med rena godståg likväl som man vid speciella tillfällen även körde rena persontåg.
Som dragkraft till alla tågen mellan Långshyttan och Byvalla användes, efter år 1909, de så kallade linjeloken nummer 5 och 6. Det var inte ovanligt att tågen till Byvalla bestod av upp till 15-talet lastade godsvagnar. Tredje vagn från slutet var en godsfinka för styckegods, därefter personvagnen och sist en öppen godsvagn. Dessa tre vagnar gick alltid ihop och alltid i slutet av tåget. Var det inga andra lastade vagnar så gick bara dessa tre vagnar mellan Långshyttan - Byvalla och åter.
Under de första åren kördes 4 tågpar mellan Långshyttan och Byvalla, alla dagar i veckan. Vid första världskrigets utbrott minskade tågparen till 3, något som mer eller mindre behölls fram till sommaren 1951 då trafiken minskades till 2 tågpar. Från 1953 och fram till nedläggningen var man nere på ett minimum, 1 tågpar.

Tidtabell för BLJ hösten - vintern 1917-1918

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till BLJ innehållsförteckning