Välkommen
till ROCKSLAGSNÅLAR !
OKBv har under ett
antal år givit ut en serie av rockslagsnålar med
motiv från olika Svenska järnvägar. Motivet på
varje nål är en siluett av järnvägens första
lokomotiv. Nålarna är emaljerade och diametern är
20 mm. Till varje nål hör en beskrivning av lokomotivet
eller järnvägen som det trafikerade.
Nedan kan Du botanisera bland de olika nålarna och läsa
de olika beskrivningarna.
Välj
bland följande:
Gefle-Dala
Jernväg (980315)
Hernösand-Sollefteå Jernväg (980315)
Upsala-Gefle Jernväg (980315)
Stockholm Westerås Bergslagens Järnvägar
(981218) |
Gefle
- Dala Jernväg (GDJ)
Nedan till vänster en bild
av GDJ-nålen. Den är i färgerna guld och mörkblått.
(Observera att återgivningen inte ger nålen full
rättvisa.) Rockslagsnålen finns att köpa. Du
beställer genom att skicka in 25 kronor på Bankgiro
5872-9500 OKBv eller sänd beställning via e-post till
Skenbladets redaktion.
I
slutet av januari 1856 begav sig Gefle-Dala Jernvägs VD
Per Murén i sällskap med överingenjören
och byggnadschefen Claes Adelsköld till England för
att göra uppköp av såväl rullande materiel
som räls, verktyg mm.
Hos firman Sharp, Stewart & Co i Manchester beställdes
3 tenderlok som skulle nytillverkas och levereras på hösten
samma år. Järnvägsbyggnaden hade emellertid framskridit
och man behövde snarast ett lok till grustågen.
Lokbyggarna i England levererade då ett begagnat lok som
antagligen tagits som dellikvid för ett nytt. I priset £
778.19, i dåtida pundkurs motsvarande 14.040 Rdr Rmt, ingick
4 st nya hjulringar. Enligt oemotsagda uppgifter skulle loket
ha varit tillverkat år 1841 för det engelska järnvägsbolaget
Manchester, Sheffield & Lincolnshire Railway av firman Matthew
Kirtley & Co i Warrington. Det är säkert det äldsta
ånglok som någonsin tjänstgjort i Sverige.
Till Gävle kom loket lastat på ett skepp på
försommaren 1856 och uppsattes av engelsmannen Edward Cain,
som tidigare anställts som verkmästare vid GDJ lok-
och vagnverkstad vilken var under uppförande i Gävle.
Till sin hjälp hade Cain en man vid namn Conrad Djulstedt,
vilken också blev lokets förste förare och kanske
i ännu högre grad dess reparatör. Det var hårt
slitet och fordrade alltför ofta reparationer. Kassaböckerna
berättar om likvider för över 10 skeppund, mer
än l.700 kg kopparbleck från Avesta och en hel del
gjutgods redan efter 1-2 år.
Tisdagen den 12 augusti 1856 trafikerades banan för första
gången av ett lokomotiv. Det var just detta "NORDEN",
då de nytillverkade ännu inte ens konmit till Sverige.
Vid Direktionens sammanträde den 29 maj l874 antecknades
bl a i protokollet "att bolagets äldsta lokomotiv Norden
vore fullständigt otjenstbart och ej heller förtjenande
reparation". Det "söndertogs" på lokverkstaden
under sommaren samma år och då tillvaratogs sådant
som kunde återanvändas.
- Lokdata :
Cylinderdiamter 356 mm
Slaglängd 508 mm
Rundpannans diameter 1118 mm
Rundpannans längd 2845 mm
Antal tuber 136 st
Eldstadsytan 3,79 m2
Total eldyta x) 3,79 m2 Drivhjulsdiameter 1524 mm
Löphjulsdiameter 1067 mm
Adhessionsvikt 13262 kg
Tjänstevikt, lok x) 19383 kg
|
-
- Tjänstevikt tender 10202 kg
Totalvikt 29585 kg
Hjulbas, lok 3721 mm
Hjulbas lok och tender 7102 mm
Längd över buffers xx) 10307 mm Dragkraft 1620 kg
Största ångtryck pr cm2 6,2 kg
- Tenderdata:
Tenderns vattenförråd 4700 l
Tenderns kolförråd 1530 kg
Tenderns hjuldiamter 1067 mm
|
x) Efter diverse ombyggnader. xx) Uppgifterna
varierar med olika typer av buffers.
© Olle Andersson 1964. .
Hernösand-Sollefteå Jernväg (HdSJ)
Nedan till vänster en bild
av HdSJ-nålen. Den är i färgerna guld och mörkgrön.
(Observera att återgivningen inte ger nålen full
rättvisa.) Rockslagsnålen finns att köpa. Du
beställer genom att skicka in 25 kronor på
Bankgiro 5872-9500 OKBv eller sänd beställning via e-post till
Skenbladets redaktion.
Inför öppnadet av
Härnösand - Sollefteå Järnväg(HdSJ)
den 12 december 1893 anskaffades 3 lok.
Totalt kom HdSJ lokpark att bestå av 7 ånglok och
en ångvagn. De 5 första loken tillverkades, efter
amerikansk förebild, av Nydqvist & Holm i Trollhättan under åren 1892-1900
och som vanligt på den här tiden fick loken namn,
"Gustav Ryding", "Hernösand", "Sollefteå",
"Ådalen" och "Gudmundrå" Lok
nr 1 fick sitt namn efter en av banans initiativtagare, landshövding
Gustav Ryding i Härnösand.
Loken byggdes om under åren 1922-1927 varvid bland annat
så kallad *överhettare inlades. År 1932 förstatligades
HdSJ varvid HdSJ:s lok fick SJ nummer och littera: HSc 1501-1505.
Loken 1-3 skrotades år 1934 och loken 4 - 5 skrotades 1952
respektive 1955.
*Överhettare är en anordning
som monteras i ångpannans eldrör varvid den färska
ångan upphettas ytterligare innan den går vidare
till maskineriet. Man får på det här viset både
lägre bränsleförbrukning och högre effekt.
DATA HdSJ lok nummer 1
Cyl. dim 410 X 560 mm
Slidstyrn Walsehaert Drivhjulsdiameter 1390 mm
Löphjulsdiameter 900 mm
Hjulbas 5950 mm
Materialvikt 33,1 ton
Tjänstevikt 35,6 ton
Adh. vikt 28,5 ton
Rostyta 1,30 m2
Ångtryck 10 kp/cm2
Dragkraft 5,3 mp
Största hastighet 70 km/t |
Tenderdata
Hjuldiameter 1060 mm
Hjulbas 3270 mm
Materialvikt 10.9 ton
Tjänstevikt 21.9 ton
Vattenförråd 9.0 m2
Kolförråd 2.0 ton
Lok + tender: Hjulbas 10500 mm längd över buffert
14558 mm |
Upsala - Gefle Jernväg (UGJ)
Nedan till vänster en bild
av UGJ-nålen. Den är i färgerna guld och mörkröd.
(Observera att återgivningen inte ger nålen full
rättvisa.) Rockslagsnålen finns att köpa. Du
beställer genom att skicka in 25 kronor på
Bankgiro 5872-9500 OKBv eller sänd beställning via e-post till
Skenbladets redaktion.
Redan 1873 - ett år innan
UGJ skulle invigas - levererades de första tre B1-2* loken
från Nydqvist & Holm i Trollhättan. De hade numren
1, 2 och 3.
Nr 4 kom 1874 och nr 10 1875.
De var de första normalspåriga loken med denna hjulställning
som tillverkades i Sverige och loktypen blev inte vanlig.
Det är naturligtvis inte helt korrekt att kalla dessa små
våtånglok för snälltågslok. Några
snälltåg framfördes inte på UGJ den tiden.
Hastigheten på banan var satt till 30 km/h och tågen
gjorde givetvis uppehåll vid varje station.
Fram till tiden för anskaffandet av de stora snälltågsloken
var de emellertid den väsentliga dragkraften i person- och
sedermera snälltåg. Ursprungligen var sth* satt till
85 km/h men sänktes på 1910-talet till 70 km/h.
Vid leveransen var loken utrustade med hög kopparkransskorsten
på vilken numret satt. På hytten fanns en fyrkantig
skylt med namnet. Det var soldatnamn med antydan om lokens förväntade
egenskaper; Rask för nr 1, Färdig för nr 2, Snäll
för nr 3, Flink för nr 4 och Snabb för nr 10.
Ägarskylt saknades.
Från början var loken helt obromsade men tendrarna
bromsades med skruvbroms, som via träblock verkade på
ett hjulpar. Oljelamporna fick sitta kvar under hela lokens livstid.
Under åren gjordes naturligtvis åtskilliga förändringar.
Utöver sedvanliga pannbyten och revisioner utbyttes originalskorstenarna
redan omkring 1890 mot koniska plåtskorstenar med turbingnistsläckare.
Namnskyltarna togs ner och ersattes med ovala ägarskyltar.
År 1907 skrotades fyran, som var med i en sällsam
tågurspårning vid Buddby lastplats strax söder
om Örbyhus nyårsaftonen 1897 och som aldrig hämtade
sig riktigt efter den händelsen. Samma år (1907) såldes
tvåan till GDJ. Övriga lok försågs 1906-07
med ångbroms, som via järnblock verkade på driv-hjulen
och sedermera med vakuumbromsarmatur, vars ejektor gick in i
sotskåpet på vänster sida. I varje fall ettan
och tian fick på 20-talet KK-broms och dessutom nya och
bredare hytter.
Fram till 1907 då de fick avlösning av de stora loken
var tjänsten ofta hård med för den tiden tunga
tåg. Vid den omnämnda olyckan på nyåret
1897 framförde fyran 24 axlar.
Lokens sista tjänstgöring blev i lätta persontåg
på Ockelbobanan. År 1931 var de alla avställda.
Vid förstatligandet 1933 slopades och skrotades nr 3 genast,
medan de två återstående maskinerna stod kvar
vid lokstallarna vid Sörby fram till 1934 dock utan att
ommärkas.
Som ett kuriosum kan omnämnas att under sommaren 1910 var
trean uthyrd till MYJ* under ett par månader till det facila
priset av 20 kr/daq. Man kan undra om inte skåningarna
kunde låna lok på närmare håll.
*B1-2 = Denna kombination
talar om följande: B = loket har två drivande axlar.
1 = efter de drivande axlarna har loket en axel utan drivning.
Siffran ett efter bindestrecket står för tendern,
i det här fallet har den två axlar.
Sth = största tillåtna hastighet.
MYJ = Malmö-Ystads Järnväg
Några tekniska
data över UGJ:s första lok
Slidstyrning:Stephenson
Cylindrar slaglängd: 533 mm
Cylindrar diameter: 355 mm
Drivhjulsdiameter:1524 mm
Rostyta:1,38 m2
Eldyta: m2 |
Hjulbas: 4,19
Tjänstevikt: 25,2 ton
Adhesionsvikt: 20,1 ton
Förråd:kol 1,5 ton
vatten 6,4 m3
Hjulbas med tender: 8,53 m
Längd över buffertar: 11,9 m |

Stockholm Westerås Bergslagens Järnvägar
(SWB)
Nedan till vänster en bild
av SWB-nålen. Den är i färgerna guld och mörkbrun.
(Observera att återgivningen inte ger nålen full
rättvisa.) Rockslagsnålen finns att köpa. Du
beställer genom att skicka in 25 kronor på
Bankgiro 5872-9500 OKBv eller sänd beställning via e-post till
Skenbladets redaktion.
De två första loken
vid Stockholm Westerås Bergslagens Jernväg (SWB) blev lok av sadeltankstypen.
Loken var av engelsk 1800-talstyp och var tillverkade av Sharp,
Stewart & Co i Manchester.
Loken levererades 1873 och hade två kopplade axlar samt
en löp-hjulsaxel under hytten. Lokens första arbetsuppgifter
blev att bistå vid SWB:s byggande.
Efter byggnadstiden gick de en kort tid med växlingstjänst
i Sundbyberg och Västerås. 1880 insattes de i den
nya lokaltågstjänsten Stockholm C - Sundbyberg - Spånga.
I huvudsak var det dessa lok som svarade för lokaltrafiken
i Sundbybergsområdet fram till 1907 då Y-loken började
lätta på bördan men ända fram till 1906
fanns de kvar och gick ofta i lätta 3-vagnar lokaltåg
Stockholm - Kungsängen.
Vid den här tiden hade loken försetts med en yttre
kolbox och det var väl den enda moderniseringen som giordes
på loken.
Under åren 1917-1928 tjänstgjorde det ena loket i
godståg på linjen Ängelsberg - Norberg - Kärrgruvan
medan det andra loket drog persontåg på linjen Spånga
- Riddersvik.
I slutet av 1919 gjorde loken sina sista ordinarie turer på
SWB, följande år såldes nummer 1 till Svenska
Metallverken i Västerås. Där kom det att användas
i växlingstjänst förutom de sista åren då
det mest stod i reserv. 1:an skrotades 1952.
Lok nummer 2 blev kvar på SWB, mest i stationstjänst.
År 1934 hade 2:an gjort sitt i och med att loket såldes
till skrotning.
NÅGRA TEKNISKA
DATA:
Slidstyrning Stephenson
Cylindrar : 381x508mm
Drivhjulsdiameter :1407 mm
Rostyta : 0,91 m2
Eldyta : 52,0 m2
Antal tuber :107 |
Adhesionsvlkt : 20.5 ton
Tjänstevikt :28.0 ton
Förråd kol :1,2 ton
Förråd vatten : 3.9 ton
Största längd : 8,600 m
Hjulbas : 4.040 m |

© Rolf Sten
& Sällskapet Ostkustbanans vänner (OKBv)
skenbladett4.htm senast uppdaterad 18 december 1998
|