Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

UGJ, Uppsala - Gävle Järnväg Av Rolf Sten

Förhistoria, Prehistory (2004-03-05)

Första förslaget att bygga en järnväg mellan Uppsala och Gävle lades redan 1845. Det var greve Adolf Eugène von Rosen som i sin ansökan att få anlägga ett järnvägsnät i Sverige bland annat föreslog en järnväg Uppsala - Gävle.
   I en resolution 27 november 1845 fick han tillstånd att bygga de järnvägar som han hade förslagit. Förslagen kom aldrig till stånd eftersom han bland annat inte klarade av finansieringen. Tillståndet drogs in i och med utgången av 1847.
   Under åren som följde tog staten initiativ till byggande av stambanor över hela landet. När det gällde dragningen av norra stambanan, Stockholm och norrut, framlades en mängd olika förslag. Bland förslagen fanns sträckan Uppsala - Gävle som ett alternativ.
   Överste Nils Ericsson var motståndare till en järnväg mellan Uppsala och Gävle. Han föreslog i stället att norra stambanan skulle dras Stockholm - Uppsala - Sala och vidare till någon lämplig punkt på Gävle - dala Järnväg.

Norra stambanans sträckning mellan Stockholm och Uppsala vållade ingen större debatt. Banbygget startade 1 december 1863 och 20 september 1866 öppnades sträckan för allmän trafik.
   Om fortsättningen norrut var meningsskiljaktigheterna stora. De två huvudalternativen var Uppsala - Gävle eller Uppsala - Sala och vidare till någon lämplig punkt på Gävle - Dala Järnväg.
   Den här debatten gjorde att det drog ut på tiden. Först vid riksdagen 1870 -1871 kunde man definitivt bestämma norra stambanans vidare sträckning norrut. Man fastställde sträckningen till Uppsala - Sala - Storvik.

De som hade förespråkat en järnväg direkt till Gävle gav inte upp utan presenterade nu ett alternativ som innebar att banan skulle byggas som privatbana.
    Sommaren 1870 inbjöd Baltzar von Platen (se vidstående bild) på Örbyhus slott, häradshövdingen G Östberg i Uppsala samt disponenten på Österbybruk, friherren G Tamm till aktieteckning för byggande av en smalspårig järnväg från Uppsala och vidare öster om Vendelsjön via Söderfors till Margretehill (Forsbacka) vid Gävle - Dala Järnväg (GDJ). I förslaget ingick en bibana från Tobo till Dannemora.
    Ovanstående personer kallade sedan alla intressenter till ett möte i Uppsala 2 juni. Vid mötet beslöts att gå vidare med aktieteckning och ansökan om statslån. Aktieteckningen gick mycket bra och vid ett nytt möte den 1 september 1870 beslöts att utse en kommitté vilken skulle ta fram en trafikberäkning och en kostnadskalkyl. Resultatet presenterades 6 november och visade att kostnaden för en smalspårig (1067 mm) bana skulle uppgå till 3 611 000 riksdaler riksmynt inklusive rullande materiel. Skulle banan byggas normalspårig (1435 mm) med lätt överbyggnad kalkylerades kostnaden till 4 728 000 riksdaler riksmynt, även detta inklusive rullande material.

Upsala Margretehills Jernvägsaktiebolag
Vid ett sammanträde på Uppsala stadshotell 6 december, med de som tecknat aktier i den tilltänkta järnvägen, bildades Upsala Margretehills Jernvägsaktiebolag. En interimsstyrelse valdes och den bestod av greve Baltzar von Platen, häradshövding G Östberg, kapten C F W Gripenberg, direktör E Westman samt major Cl Adelsköld.
Bolagsordningen beslutades och begäran om dennas fastställande skickades till kunglig Majestät. Bolagsordningen fastställdes 16 december.

Smal- eller normalspår
Vid ett möte 4 april 1871 uppdrog bolagsstyrelsen åt Claes Adelsköld (se vidstående bild) att göra en ny utredning av sträckningen mellan Uppsala och Margretehill för att utröna om den kunde dras en annan väg och med ny slutpunkt. Uppdraget avsåg både smal - och normalspårig bana.
   Vid bolagsstämman 6 juni 1871 presenterades utredningen. Enligt denna skulle banan nu dras från Uppsala via Skutskär, Harnäs till Gävle. Bibanor skulle byggas till Dannemora och Söderfors.
   Vid ett styrelsemöte 9 september 1871 fastställdes banans sträckning. Den skulle gå från Uppsala via Vattholma, Tobo, Älvkarleö, Skutskär, Harnäs och vidare till Gävle. Bibanor skulle byggas mellan Orrskog och Söderfors samt Örbyhus och Dannemora.
21 september 1871 sökte styrelsen koncession för en smal- eller normalspårig järnväg enligt ovanstående sträckning.
   Koncession för en smalspårig bana beviljades 12 januari 1872. Dessutom godkändes ett låneunderstöd på 500 000 kronor.

Beslut om normalspår
Bolagsstyrelsen insåg att man rimligtvis borde bygga banan normalspårig varför man på en extra bolagsstämma, 5 mars 1872, enhälligt föreslog att banan borde byggas med normal spårvidd.
   Förslaget godtogs av stämman varefter bolaget gick in med en ansökan om ändring i koncessionsvillkoren. Denna ändring godkändes 15 mars 1872.
   Banan var kostnadsberäknad till 4,8 miljoner kronor och kapital fanns. Banbygget kunde börja!

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till UGJ historik innehållsförteckning

© Rolf Sten
ugj_historik_01..html senast uppdaterad 2004-03-05