
Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan |
Did
you know that?

|
År 1871. Saxat ur Svensk press
"Uppvärmning af jernvägsvagnar genom
ånga.
Machindirektör E. Fræenckel har varit sysselsatt med att å de
svenska stambanornas bantåg tillämpa den i utlandet praktiserade methoden
att uppvärma kupéerna medelst ånga. Försök härmed hafva anställts å
Stockholm-Upsala-banan; och hade dessa utfallit så, att methoden ansetts
böra och kunna användas i större utsträckning. En ytterligare erfarenhet har
vunnits, då det i onsdags hit anlända ordinarie snälltåget från Stockholm
var för första gången uppvärmdt efter ifrågavarande method, hvilken visade
sig motsvara sitt ändamål öfver förväntan. Methoden är i korthet följande:
Ångan ledes från lokomotivets ångpanna genom en särskildt för ändamålet
konstruerad apparat till en- under samtliga vagnarna lagd rörledning,
hvilken ledning mellan vagnarna är förbunden medelst guttapercha-rör, som
kunna af -och tillskrufvas särskildt för hvarje vagn. Från denna rörledning
föres ångan in i kupéernas värme-cylindrar, som äro lagda under
sittplatserna. Ångtrycket reguleras med lätthet af lokomotivföraren sjelf,
förmedelst den ofvannämnda apparaten, vid hvilken dessutom är fästad en
sinnrikt konstruerad säkerhetsventil, hvarigenom all fara för för högt
ångtryck är förebygd. Enligt erfarenheten med gårdagens tåg, har i första
klassens kupéer en värme af 17 grader underhållits och i andra klassens 12
grader, allt vid minus 6 graders yttre temperatur. Den inre temperaturen kan
tempereras efter passagerarnas önskan, förmedelst en särskild för hvarje
kupé anbragt regleringsapparat. Den i kupéerna sålunda åstadkomna värmen
visade sig vara särdeles behaglig. Afgången af ånga för uppvärmningen lärer
hafva varit ganska ringa. Till en början lära med det snaraste alla snälltåg
å stambanorna komma att förses med dylika värmeledningar, hvilka derefter
torde komma att utsträckas äfven till de blandade tågen, för alla
klasse, så snart någon tids erfarenhet blifvit vunnen."
I Statens Järnvägar jubileumsskrift från 1906 finns
det i artikeln ovan nämnda försöket beskrivet. Tekniken infördes och
kom att vara i bruk till 1878 då en ny teknik, framtagen av H Lilliehöök,
började användas. Men det är en annan historia!

Fig. 203
"Vid den år 1871 å statens järnvägar införda
ångvärmningen, hvilken efter sin uppfinnare .J. Haag i Augsburg kallas den
Haagska, voro under sofforna i kupéerna anbragta liggande cylindrar af slät
järnplåt, till hvilka ångan leddes och hvilka därigenom uppvärmdes, fig.
203. Cylindrarna hade en diameter af 100-150 mm och voro af olika längd,
beroende på storleken af den kupé de skulle uppvärma. De voro fritt upplagda
utan något skydd och lagrade i hållare at gjutjärn ett stycke från golfvet
samt hade en mot tilloppsröret lutande ställning för att hindra
kondensationsvattnet att kvarstanna. Ångtilledningsröret, som var sträckt
under vagnskorgen, var vid vagnsgaflarna försedt med kranar. Genom att
ställa dessa mer eller mindre öppna kunde ångtillförseln till vagnen i någon
mån regleras, men därmed följde olägenheten, att ångtillförseln äfven till
efterföljande vagnar blef knapp. Man införde därför försöksvis dubbla
ledningar, en s. k. tågledning och en kupéledning, hvilka vid vagnens
buffertplankor voro förenade i en tvåvägskran. Denna anordning visade sig
emellertid snart opraktisk, emedan kranarna ofta blefvo orätt inställda,
sprungo läck, fröso sönder m. m., hvarför man snart bortlade densamma.
Försök gjordes äfven med regleringsventiler på tilloppsröret till hvarje
kupécylinder, men dessa ventiler voro svåra att hålla i ordning och som de
voro placerade under sofforna inträffade, att vid uppkommande läckor ånga
inströmmade i kupéerna och uppskrämde de resande.
Ehuru detta uppvärmningssätt var betydligt effektivare
än den förut använda metoden med varma sandcylindrar, var det dock behäftadt
med många olägenheter. Uppvärmningen af kupéerna gick mycket långsamt och
var många gånger otillräcklig, beroende dels af bristen på cirkulation hos
luften i kupéerna, dels af att intet avlopp fanns för den i värmecylindrarna
befintliga luften, hvilken hindrade ångan att inkomma i desamma och sålunda
försvårade deras uppvärmning. Regleringen af värmen var därjämte mycket
ofullständig, och sönderfrysning af rörledningarna inträffade ofta på grund
af dåligt avlopp för kondensationsvattnet."

Åter till sidans början
|
Returtåg till Historiskt huvudsida |

visste_07_14..html senast uppdaterad
2006-12-19
|