Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

Did you know that? I arkivet finns de artiklar som har varit publicerade under "Visste Du att" och sedan har bytts ut till andra. Arkivet finner du här!

Ur Hvar 8 Dag år 1900
FRÅN GELLIVARE OCH OFOTENBANAN.

Ofotenbanan söder om Kalix elf

HVAR 8 DAG är i dag i tillfälle att visa en hel del intressanta bilder från högsta norden, från det så omtalade Gellivare och byggandet af den bekanta Ofotenbanan, medels hvilken de bergens alla rikedomar, som man väntar att här uppe bringa i dagen, skola transporteras till den norska uthamnen. Den första stora bilden är tagen från Ofotenbanan söder om Kalix elf. Som synes är det kraftiga svenska typer dessa »rallare». De ha samlats hit från alla möjliga landsändar. Det finnes säkert icke något län som ej sändt sin tribut af jernvägsarbetare dit upp. Sämjan är i allmänhet ganska god — om också utrymmet i de provisoriska byggnaderna är allt annat än stort. Visst komma emellanåt historier om slagsmål och superi, befordradt af ett nästan outrotligt lönnkrogen, men på det hela taget torde en betydlig förbättring på senare tider ha inträdt i dessa arbetares lif.

Barack vid grusgafveln på 8 kilometern å Ofotenbanan.

 Man ser å nästa bild huru de enkla, låga hyddor te sig, i hvilken dessa människor bo. Det är en barack vid grusgropen, belägen 8 kilometer från Gellivare. Sommartiden kan här väl vara drägligt nog — om ej norrlandsmyggen göra tillvaron outhärdlig— men under vinterns snö och is få de säkert slita ganska ondt, dessa den industriella civilisationens »pionierer». Deras aflöning är emellertid ganska rundligt tilltagen och frånvaron af en mängd frestelser till slöseri underlättar ju samlandet af den sparade styfver, hvilken säkert är för mången dragningskraften hit upp.

Järnvägsbron öfver Wassaaroelfven i Gellivare by, med Dundret i bakgrunden

De tre följande bilderna äro vyer från Gellivare by. Den första visar Wassaaroelfven och bron öfver densamma. I bakgrunden reser sig det majestätiska Dundret, hvilket med stor framgång börjat en konkurrens med Avasaksa som utkiksplats för midnattssolen.

Vy af kyrkoherdebostället och ölbryggeriet i Gellivare.

På nästa tafla ses kyrkoherdebostället. Den stora fabriksbyggnaden till vänster är ölbryggeriet.

Tingshuset och Grand Hotel synas på bilden nummer 5. Hvilket som är det ena och hvilket det andra öfverlåta vi åt läsarens goda omdömesförmåga att afgöra! Det moderna huset till höger ser emellertid ganska hotellartadt ut. Gellivare bys gamla lappkyrka är en af platsens äldre sevärdheter. Den pagodliknande byggnaden till venster är tydligen klockstapeln, som tillhör den lilla träkyrkan.

En del av Gellivare by med Tingshuset och Grand hotell

Den sista bilden är tagen från Kiiruonavaara grufva. Här ser man grufarbetarne i arbete, bringande de gömda rikedomarne i dagen. Det är dessa bergsrikedomar som lofva att bli grundfonden till det nya, stora, rikt befolkade Norrland, hvilket vi snart vänta skall bli verklighet. Det är ju så vi skola »inom egen gräns förvärfva Finland åter»!
   Gellivare malmberg omnämnes för första gången i bärgmästaren B. Sadlins relation 1704, i hvilken det kallas Illuvara. År 1735 gjorde löjtnant C. Tingwall, efter undersökning af vederbörande bärgmästare, flera inmutningar samt erhöll privilegium för två stångjärnshammare och en masugn i Råneå. T. öfverlät sedan affären åt direktör Steinholtz. Malm bröts årligen, men först sedan frih. Hermelin börjat arbeta på bruksrörelsens främjande blef driften lifligare.
Småningom uppstod en formlig mutsedelindustri så att Gellivare aktiebolag erhöll öfver 500 mutsedlar. Eganderätten till Gellivare gick så under årens lopp ur hand i hand. Malmbrytningen fortgick alltifrån 1861 endast »försvarsvis», d. v. s. man idkade endast så mycket drift, att inmutningsrätten icke gick förlorad. Vid af år 1875 företagen undersökning kom det i dagen att bärget består i det stora hela af gneis, i hvilken malmlager af större och mindre utsträckning förefinnas. Gränsen mellan malm och gneis är i allmänhet ej skarpare än att de båda småningom öfvergå i hvarandra. Malmens järnhalt är i allmänhet mycket stor, i medeltal omkring 70 procent. Hela den malmförande arealen på Gellivare beräknas till 652,300 kv.-meter. Hela malmytan skulle endast med en fots sänkning kunna gifva — lika mycket malm som kräfves för Sveriges hela järnproduktion — 943,600 tons malm.
   Man får hoppas att den dag ändtligen randats, då den svenska företagsamheten skall veta att energiskt tillgodogöra sig dessa slumrande rikedomar.

Grufva i Kiiruonavaara

Returtåg till Historiskt huvudsida

ofotenbanan.html senast uppdaterad 2009-01-02