Reportage, saxat från tidningen Signalen nummer 35 år 1949.

Åter till normalspår huvudsida?
Klicka i bilden ovan Järnvägens diversehandel

Reportage, saxat från tidningen Signalen nummer 35 år 1949. Text & foto Thord Olsson (texten är lätt redigerad, red:s kommentar)

Föregående sida

Med sin vackra allé mot "baksidan" liknar Örsundsbro järnvägsstation en mindre herrgård och passar väl in i det idylliska samhället på en bördig del av mälarslätten. Den har även post, sparbank, förmedlar systemspritorder och dagligen medicinbeställningar och ibland även stämningar. En järnvägens diversehandel... som utgör en naturlig knutpunkt i bygdens liv.

Får vi presentera den "fasta" personalen som sköter stationen, trion med gott humör: fr. v. stk Nils Ährlig, postbiträdet fru Tekla Hagman och dennas make, stm Nils Hagman.

Jag skall ha familjebiljetter till Stenungsund. Vi är tjugu barn och två vuxna. Och så är det mycket resgods. Vad kostar det?

Stationsmästare Nils Hagman i Örsundsbro hajade till inför beställningen, Genom biljettluckan såg han en kraftig kvinna, omgiven av en mängd babblande barn, från blöjstadiet till mera obestämda åldrar. En plötslig invasion på väntsalsgolvet och ett knivigt problem som måste snabbt klaras upp, ty tåget skulle gå rätt snart. Tjoget barn under 20 år — det stred väl mot naturens lagar, försåvitt mamman inte fått tvillingar och trillingar flera gånger. Stationsmästaren började sin plikt likmätigt utredningen först bortgallringen av de telningar som borde vara under fyra år. Fanns det personkort? Jodå, men ur den laddningen var det svårt- att få klara fakta. Inte heller gick det an att hålla något "upprop" med den tjattrande samlingen.

— Det är 14 barn i åldern 4—20 år, förklarade kvinnan. Vi i den här familjen börjar tidigt, den här flickan fick sin första unge när hon var 12 år, tillade kvinnan och log litet menande med en snedblick på en tös med en liten baby på armen, tydligen en ny upplaga.

Där kom alltså förklaringen och efter ytterligare undersökningar kunde Nils Hagman fastslå att kvinnans uppgifter troligen var riktiga. I bestämmelserna fanns inte heller någon paragraf om att både barn under 20 år och dessas barn icke skulle vara familjebiljettsberättigade utan till slut kom hela familjeföljet vederbörligen iväg, fyllande en halv personvagn och med 400 kg ejderdunsbolstrar, väskor och knyten i resgodsfinkan.

Fyra rälsbussar passerar dagligen, två i vardera riktningen. Här har rälsbussen från Uppsala kl. 11.31 just rullat in. En passagerare av och ett tjänstebrev till stationsmästaren. De fyra persontågen brukar vara mycket mera ”laddade” med folk och gods.

Stm Hagman, förbundsmedlem sedan 30 år, kom 1942 till Örsundsbro, där han trivs bra. Omväxlande arbete inga nattåg, det sista går 22.22.

Denna rekordartade familjebiljettsaffär glömmer stationsmästaren Nils Hagman icke i första taget. Vasst och minnesetsande höjer den sig ur en lång rad av små vardagliga händelser, som en 100-procentig landsbygd stillsamt låter avspegla sig vid sin järnvägsstation. Nu intar förstås Örsundsbro vid f. d. Uppsala-Enköpings Järnväg ingen dominerande ställning i det idylliskt vackra 350-personersamhället på mälarslättens kanske bördigaste del, såsom det brukar vara på mera isolerat belägna orter, och sällan "strögar" ungdomen dit på kvällarna. Men i stationen har ändå befolkningen på båda sidor om Örsundaån, gränsen mellan lilleputtsocknarna Fröslunda och Gryta, en av sina anhalter för ofrånkomliga förrättningar. Där finns också poststationen med sparbank, som betjänar ytterligare två småkommuner, Nysätra och Giresta, där kan man beställa starkvaror från Uppsala-systemet eller huvudvärkspulver från apoteket i Enköping och därifrån kommer ibland stämningar, delgivningshandlingar som det officiellt på "postspråket" I själva stationssamhället med 350 invånare hämtar man själv posten. Tandsköterskan Anna-Greta Bakke, åtföljd av vovven "Pyret", expedieras av postbiträdet fru Hagman, som har 5 timmars tjänstgöring och är arbetskamrat med maken. heter. En järnvägens diversehandel är därför Örsundsbro liksom många andra i vårt land, med tusen och en uppgifter för den "fasta" personalen, stationsmästaren, hans hustru — postbiträdet — och stationskarlen. Genom tre lantbrevbärares turer över sju socknar knytes ännu flera band med denna urgamla kulturbygd, som kungen på sin eriksgata alltid korsade och där nu friherrar i stövlar och arbetsblus i likhet med andra bönder vant kör självbindaren genom mjukt böljande åkervidders havregull och skrämmer upp flyttfåglarnas vingvinande svärmar mot indiansommarhimlens blå.

Bilden ovan. I själva stationssamhället med 350 invånare hämtar man själv posten. Tandsköterskan Anna-Greta Bakke, åtföljd av vovven "Pyret", expedieras av postbiträdet fru Hagman, som har 5 timmars tjänstgöring och är arbetskamrat med maken.

Bilden nedan. Drygt 3 miljoner kronor är årsomsättningen för poststationen, som betjänar fyra socknar. När det är fint skördeväder, har bönderna ont om tid att uträtta sina postsysslor — de får vänta till regndagar men då blir det jobbigt för posten.

Stationsmästare Nils Hagman, som blev medlem i vårt förbund för 30 år sedan och tidigare varit starkt fackligt aktiv, trivs bra i Örsundsbro. Det beror inte bara på tjänstgöringens ständiga växling utan även på miljöns vänliga håvor: en finfin, stor trädgård på andra sidan bangården ger spänstfrämjande arbete och goda skördar, inte minst av äpplen, i omgivningens fiskevatten kan det bli bra årfångster och den feta jorden är som skapt för champinjonplockning efter daggnätterna. Hit kom han 1942 och visst stack uppgifterna våldsamt av exempelvis mot de ensidiga expeditionssysslorna under stockholmsvistelsen. Här står han i omedelbar kontakt med det levande nuet i bygden, dess natur och människor. Ganska väl lär han känna sina kunders personlighet och de honom. I huvudstaden var han en liten, reglementsbunden kugge i det väldiga maskineriet, här är han stinsen som mindre formalistiskt men säkert trevligare och smidigare för båda parterna betjänar allmänheten.

— detta är alla tiders magasinsvåg, menar vågreparatör Bror Ström från Uppsala som är ute på kontrollresa och just besöker Örsundsbro. Kan väga upp till 2 ton på ett hekto när, Utan motstycke på hans vida arbetsfält.

Och hur bläddrar inte dagarna i Örsundsbrobos almanacka, där årstidernas gång och t. o. m. väderleksomslagen röjer sig starkt i personalens arbetsuppgifter. Blir det torka och sol under höbärgningstiden, minskas besöken på järnvägsstationen avsevärt och bl. a. postanvisningarna ligger länge outkvitterade. Men silar regnet ner över slätten, får bönderna bättre tid över till att "åka till station". Och på hösten, särskilt september - oktober, brukar det vara bråda dagar, ty då rullar flakvagnar in med spannmål, potatis, äpplen och grönsaker att sändas vidare med järnväg. En ruschperiod infaller även på våren: cement- och konstgödningslaster till jordbruket.

— Jaha, det här var eftermiddagens äpplelådor tili Norrbotten, konstaterar stk Ährlig. Höst-ruschen har börjat så smått och med den böndernas sändningar av frukt, grönsaker, potatis och spannmål. På våren är det aktuellt med konstgödning och cement.

Tre lantbrevbärare utgår från stationen och genomkorsar sju socknar. Olof Johansson har 3 mils cykelväg tur och retur, ordnade i fjol in-och utbetalningar för nära 600.000 kronor och tog emot eller lämnade ut 6.300 värdeförsändelser. Han är dessutom vägvakt vid järnvägen.

Ja, inte är det långtråkigt eller händelsefattigt på Örsundsbro järnvägsstation. Visserligen är varken trafikmängden eller tågantalet överväldigande — från kl. 7.10 till 22.22 passerar 16 persontåg, rälsbussar och lokomotordragna godståg — men dagsprogrammets mångsidiga uppladdning räcker ändå. Det är tågklarering, bomvevning, passning vid biljett- och postluckorna, godsmottagning och utlämning, fraktsedelsbestyr — alla kunder kan inte rätt ifylla papperen — expediering av lantbrevbärarnas packar, rapportskrivning och mycket annat, ett hoppande hit och dit så det behövs att man håller tungan rätt i mun. Och omsättningen är inte dålig: under fjolåret för postverket drygt 3 — transparente Blanche-äpplena blir fina i år, anser stm Hagman som har en stor, välskött trädgård att pyssla, om på fritiden då det inte blir ålfiske eller champinjonplockning. miljoner kronor och för järnvägen nära 270.000 kronor, varav inbetalda efterkrav c: a 120.000 och uppbörd för järnvägen 150.000. 14.735 biljetter såldes här och vid de båda underlydande trafikplatserna Biskopskulla och Härkeberga åt Enköpingshållet 13.198. Hela antalet fraktsedlar var 16.324 därav 4.102 på trafikplatserna, och slutligen 3.080 kolli resgods och cyklar samt 2.287 vid trafikplatserna.

Inte pjåkigt för en järnvägens diversehandel!

— transparente Blanche-äpplena blir fina i år, anser stm Hagman som har en stor, välskött trädgård att pyssla, om på fritiden då det inte blir ålfiske eller champinjonplockning.

Åter till sidans början

Föregående sida

Returtåg till innehållsförteckning