1916 fattade riksdagen principbeslut att hela Inlandsbanan skulle byggas färdig. Det vill säga även delen Volgsjön - Gällivare. Hittills hade man byggt en sträcka i sänder med årliga anslag till byggandet. I fortsättningen fick man nu anslag som gällde hela den kvarvarande sträckan. På sträckan Volgsjön - Storuman - Sorsele började arbetena vid Volgsjöfors och Vilhelmina, hösten 1916. Med samma tekniska bestämmelser som för de sydligare bandelarna byggdes banan norrut. Banans sträckning genom denna region beskrivs i SJ:s 75-års historik från 1931 enligt följande: "Från Volgsjön framgår banan med nordvästlig riktning i Ångerman- älvens floddal, passerar Vojmån första gången strax ovanför dess utlopp i Volgsjön och når Vilhelmina kyrkplats, huvudorten för Ångermanälvens övre, flodområde, högt och vackert belägen invid östra stranden av Volgsjön. Härifrån fortsätter banan till Lövlid vid norra änden av nämnda sjö, varifrån ett bispår är framdraget till Holmsele vid Malgomajsjön, avsett att betjäna orterna omkring denna sjö. Vid Lövlid ändrar banan i en stor båge sin huvudriktning till nordöstlig, korsar ännu en gång Vojmån i närheten av Storsele by cirka 7 km från åns utlopp ur Vojmsjön och går över den mäktiga vattendelaren mellan Ångermanälven och Umeälven, vilken sistnämnda korsas ungefär 5 km nedom dess utlopp ur sjön Storuman. Strax därefter når banan fram till sydöstra änden av nämnda sjö, där en större station, Storuman, anlagts cirka 4 km från Stensele kyrkplats, huvudorten i Umeälvens övre dalgång, vilken plats av terrängskäl icke kunnat direkt beröras av huvudlinjen. Från Storuman går banan med nordlig huvudriktning upp över vattendelaren mellan Ume älv och Juktån, som korsas vid Lomsele by, och vidare fram till och över Vindelälven strax ovanför Sandsele by för att därefter följa älven på dess nordöstra sida förbi Blattnicksele by till Sorsele, huvudorten i Vindelälvens övre lopp." För att kunna bygga banan var man ibland även tvungen att bygga vägar: "Så länge banan icke var rälslagd, verkställdes de erforderliga transporterna längs linjen medelst häst och bil å intill banan befintliga och delvis genom banbyggnadens försorg iordningställda eller ock nyanlagda vägar. Längden på de av statsbanan nyanlagda även för biltrafik avsedda transportvägarna uppgick till 92 km och kostnaderna belöpte sig i runt tal till icke mindre än 1 200 000 kr. Häruti ingå dock kostnader för vägarnas komplettering och underhåll under järnvägens byggnadstid, omkring 267 000 kr., ävensom vederbörlig andel i allmänna omkostnader. Att kostnaderna för dessa vägar blevo så höga, berodde i första hand på att de i sin helhet kommo till under den svåraste kristiden, 1917-1923, men även därpå, att de byggdes något kraftigare än förr med hänsyn till de alltmer ökade krav, biltransporterna ställde på dem."
 inlb_norra_volgsj_smn_sor.html senast uppdaterad 6 januari 2000  |
