Borås – Alvesta Järnväg 100 år, del 5 Invigningen och den första tidens trafik

Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan
Borås - Alvesta 100 år

en artikelserie av Tomas Themar

Föregående sida

Nästa sida

Borås – Alvesta Järnväg 100 år, del 5
Invigningen och den första tidens trafik

Järnvägen Borås–Alvesta (BAJ) har fått sin definitiva sträckning, spåret har lagts ut och järnvägen kommer att invigas tisdagen den 23 december 1902. Nu har hantverkare och industriidkare möjlighet att sända iväg sina produkter snabbt och säkert. För människorna längs järnvägen blir det möjligt att åka till exempelvis knallestaden Borås för att köpa tyg och garn. Och för ledningen för företaget hägrar nya frakter från sydöstra Sverige till Göteborg, landets främsta handels- och sjöfartsstad.

Klart för invigning den 23 december 1902
Något av en festlighet blev det, när järnvägsskenorna från Nissafors och Hestra förenades med varandra i Vik, Nissafors. På denna plats finns sedan 1931 Hestravikens värdshus beläget.
   Vid detta tillfälle använde man spikar av nickel för att ytterligare celebrera tillfället. Dessa slogs i den sista rälsskarven av digniteter inom järnvägsbolaget. Att döma av klädseln hos dem som poserar för fotografen var det bara höga Något av en festlighet blev det, när järnvägsskenorna från Nissafors och Hestra förenades med varandra i Vik, Nissafors. På denna plats finns sedan 1931 Hestravikens värdshus beläget herrar med vid högtidligheten, alla högtidsklädda. Det vanliga manskapet fick stå vid sidan om och ”titta på”.
En prydlig, hög äreport hade rests på platsen. Den var så hög, att ett tåg kunde passera genom den.
   Enligt traditionen skulle de höga herrarna strax gått från platsen för att äta middag. Under tiden passade rallarna på att ersätta de ”förgyllda” spikarna med vanliga rälsspikar. Nickelspikarna kom sedan att bli souvenirer hos järnvägsbyggarna.
När själva rälsspikningen skedde i förhållande till invigningen med öppnande av sträckan för allmän trafik, vet jag inte. Troligen var det någon gång i juli 1902. Därefter hann man med allt arbete med grusning och ballastjustering före avsyning och invigning i december samma år.
Något av en festlighet blev det, när järnvägsskenorna från Nissafors och Hestra förenades med varandra i Vik, Nissafors. På denna plats finns sedan 1931 Hestravikens värdshus beläget. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum

   Hur som helst gick det första tåget öppet för allmänheten dagen före julafton 1902. Nya möjligheter öppnade sig för människorna i bygden. I Gnosjö hade man fått sina efterlängtade ”lättare kommunikationer”. I Hestra skulle isoleringen brytas. Skogen hade huggits ned i dalgången söder om Isaberg. Snart skulle orten få ett uppsving genom järnvägsstation med poststation, bostadshus, små industrier, inflyttning av nya människor… Limmared skulle snart bli mycket mer än ett glasbruk med glasbruksarbetare. Österut skulle samhällena Gnosjö, Hillerstorp, Bor, Horda och Rydaholm ta form och växa.
Anläggningskostnaden för bandelen Borås–Alvesta uppgick till omkring 10,5 miljoner kronor.
   Skildringar från boråstrakten av själva invigningen den 23 december 1902 berättar om grådisigt väder och tät dimma över hela södra Sverige. Det var +2ºC, och dimman hindrade utsikten för de resande under premiärturen. Invigningståget hade utgått från Göteborg. I en vagn med reserverade platser fanns representanter för järnvägsstyrelse, näringsidkare och tidningsmänniskor.
   Från invigningen berättas vidare, att vid stationerna i Målsryd, Aplared och Hillared endast ett fåtal människor hade mött upp. Var man mätt på järnvägsinvigningar efter den som hade varit för Kindsbanan 17 år tidigare? Längre österut tycks man däremot ha gått man ur huse. Tåget lär ha blivit kraftigt försenat till slutmålet, Alvesta, där pausen för festmiddagen därför blev mycket kort.

Nya stationsnamn
När järnvägen hade öppnats för allmän trafik den 23 december 1902, var det kanske inte självklart för resenären vad trafikplatserna hade för namn. Eftersom Järnvägsstyrelsen ville undvika alla risker för förväxling, gällde det att varje trafikplats hade ett unikt namn.
I Södra Åsarps kommunalstämmoprotokoll från den 5 februari 1902 kan vi läsa:
”Från kronolänsman i distriktet hade ingått anhållan att kommunalstämman måtte yttre sig om den af Borås–Alvesta järnvägsbolag föreslagna benämningen å inom kommunen under anordning varande järnvägsstation. Nämnda järnvägsbolag hade föreslagit namnet ”Limmared” och ansåg kommunalstämman denna benämning vara den enda lämpliga”.
   Anledningen till att Åsarp inte lämpade sig, var att det sedan 1874 funnits en järnvägsstation utmed Ulricehamn–Vartofta med just detta namn. Fr.o.m. 1906 skulle dessutom Åsarp finnas utmed samma linje som Limmared. Det året öppnades nämligen Västra Centralbanan, Falköping–Ulricehamn–Limmared–Landeryd.
   På samma sätt hade man i Norra Hestra socken att välja mellan namnen Hestra och Isaberg. Valet föll på Hestra.

Hestra station under byggnadstiden. Året är 1901 och byggnadståget dras av entreprenören Carl Jehanders lok "Carl". Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

   Nästa uppehåll i riktning mot Värnamo var Källeryds kyrkby och socken. Nu var emellertid namnet Källeryd upptaget sedan 1862, då en station med detta namn invigts på Västra Stambanan strax nordost om Herrljunga. På förslag valde kommunalstämman att uppkalla trafikplatsen efter det närliggande Nissafors bruk.
   Gnosjö fick behålla sitt sockennamn på stationen. Däremot passade inte Kävsjö på stationen därefter. Kanske det var risken för förväxling med Sävsjö som avgjorde. Det fick bli den lilla byn Hillerstorp som gav stationen namn.
   Fram till dess att BAJ blev förstatligat den 1 juli 1940, betecknades också Hädinge som station; därefter blev den ”bara” hållplats.
   En viktig anledning till att så många stationer utmed BAJ inte fick socknens namn beror också på att banan invigdes ganska sent i raden av järnvägar i landet.

Hädinge 1903. Foto: Sveriges Järnvägsmuseum.

De första trafikdagarna
När tågen började gå under själva julhelgen 1902, var det många som av ren nyfikenhet sökte sig till närmaste station eller som passade på att åka en kortare sträcka.
   Dagen efter invigningen lär en man ha kommit in på en station utanför Värnamo, kastat fram några ören i biljettluckan och en aning vanvördigt hävt ur sig:
– Ge mej en lapp till Värnamo, så får jag se om skiten håller. Hem åker jag häst och vagn med Johan Lås.
   Någon gång i järnvägens begynnelse hände sig också, att många var väldigt nyfikna. En man i Grimsås blev så intresserad av ett tåg, som stod inne på stationen, att han genast måste kliva på och studera det. Plötsligt märker han, att tåget börjar rulla mot Hestra. Han ropar då: – Ta hand om stuta’, ja’ kommer snart tebakers.
   Det fanns mycket att beundra under tågets första tid. Att se på tåget och se vilka resande som steg av eller på kunde roa väldigt många. Växlingen av godståg på stationen och byte av vagnar och/eller byte av vagnarnas plats i tåget, var mycket spännande att iaktta.
Lokföraren var en mycket stilig och respekterad karl. Fin mössa med märke och en rad gula knappar i rocken hörde till. Ofta gjorde han stilig honnör mot ”stinsen” på stationen, både vid ankomst och avgång. Ångvisslan med sitt vassa ljud som hördes vida omkring imponerade och skrämde liksom den vita ånga som skickades ut samtidigt med ljudet.
För kuskar och hästar var dock inte alltid tåget med sitt frustande och sin fart någon angelägen upplevelse. Det var inte ovanligt, att hästarna kom i sken och att det var med livet som insats kusken så småningom lyckades få hästen lugn. Flera dödsolyckor inträffade också på det här sättet.
   Den första trafikdagen (den 23 december 1902) hade Hestra denna turlista med fyra persontåg, två åt vardera hållet:

Avgång Hestra: 06.07 Ankomst Göteborg: 10.25
Avgång Hestra: 11.36 Ankomst Alvesta: 13.55
Avgång Hestra: 17.15 Ankomst Göteborg: 21.09
Avgång Hestra: 21.05 Ankomst Värnamo: 22.10

Redan från trafikstarten samarbetade BAJ med grannbanan i väster, Göteborg–Borås Järnväg, som också tagit initiativet till BAJ:s uppförande. Ett genomgående tågpar anordnades Göteborg–Alvesta och ett annat Göteborg–Värnamo (se tabellen ovan!). Gångtiden för den 221 km långa sträckan till Alvesta var till en början 5 timmar och 45 minuter från Göteborg; motsatt väg tog 6 timmar och 19 minuter. Sträckan Göteborg–Värnamo och åter, 172 km i varje riktning, avklarades på 5 timmar och 10 respektive 5 timmar 25 minuter.
Ganska snart hade banan tre dagliga turer. Till Göteborg kunde man t.ex. komma från Limmared på tre och en halv timma och till Värnamo på 1 timma och 29 minuter.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till innehållsförteckning