Uniformernas ursprung
Om beklädnad i äldre tider är svårt att säga något
säkert om. Huvudorsaken är att textil är av förgängligt material. Av
riktigt gamla kläder kan vi endast sia utifrån målningar och enstaka
fynd. Kläder är först och främst en praktisk företeelse för att skyla
kroppen.
Det kom dock snart ett behov för vissa grupper att
visa en viss tillhörighet. Härigenom föddes uniformen, där uniform
betyder just lika. Uniformen uppkommer troligen först inom
statsförvaltningarna där soldaterna får en likformig klädsel och där
uniformen också kommer att nyttjas som befälstecken, ett tecken på
auktoritet.
Från gamla målningar och reliefer kan man se
likartade soldater i det antika Kina, Persien och Egypten. Frågan är
huruvida det är en realistisk bild av verkligheten eller en förenkling
från konstnärens sida, ett symbolvärde? Det är en aspekt att
utrustningen nog var likriktad eftersom härskaren var tvungen att
utrusta sin här med materiel men frågan är huruvida det stipulerades om
t.ex. färg och snitt på klädedräkten?
Det uppstod naturligtvis ett konkret behov på
slagfältet att kunna göra skillnad på vän och fiende. Under medeltiden
använde respektive enheter olika typer av kännetecken. Sådana
kännetecken kunde vara bindlar eller plymer i olika färger och
halmknippen eller kvistar i huvudbonaden. Detta var tyvärr många gånger
kännetecken som kunde gå förlorade i striden.
Det stora genombrottet för svensk uniformering kom
under det trettioåriga kriget (1618-48) i Tyskland. De svenska trupperna
kom här i kontakt med uniformerade legosoldater från Tyskland och
Frankrike. Allmänt infördes uniformer i Sverige när armen 1654-55 kort
efter Karl X Gustafs trontillträde utrustades för kriget i Polen.
Regementena tilldelades härvid olika färger och färgen på jackan
varierade mellan rött, blått, grönt samt brunt.
År 1675 fastställde Karl XI
en ny förordning om färgerna på regementenas uniformer och fanor. 1683
ser vi en ny uniformsförordning där förordningen från 1675 i stort sett
bibehålls. Först i och med ett kungligt brev år 1687 infördes en
enhetsuniform, den karolinska enhetsuniformen för den svenska
armen (infanteriet), varvid mellanblått fastställdes som färg på
uniformsrocken.
Under 1700-talet börjar så civila uniformer
användas i större utsträckning, främst vid förvaltningar och myndigheter
men även vid rederier och handelskompanier. En vanligare företeelse
under 1700-talet var brukandet av särskilda uniformsknappar, som
präglades eller göts med olika bilder. En yrkeskår som ofta omtalas
härvid är de sk. gelbgjutarna, som sysslade med diverse klensmide så som
spännen och knapptillverkning. Namnet gelb kommer från tyskans ord för
gult och alluderar mot mässingens gulaktiga färg.
Under 1800-talet exploderar så en uniformsboom för
att använda ett modernt uttryck. Uniformerna börjar nu användas än mer
för att vid 1800-talets andra hälft synas så gott som överallt, på bruk,
industrier och skolor. Många gånger inskränker sig brukandet p.g.a.
arbetets natur till bärandet av mössmärke och eventuellt
uniformsknappar. Skälen till det ökade bruket av uniform kan vara flera.
Europa med Sverige gick ett ökat välstånd till mötes med
industrialiseringen. Nya samhällsgrupper fick en högre status som i det
rådande samhällsklimatet borde utmärkas. Vidare kunde flera arbetsgivare
anse att det inte
var ståndsmässigt att ha sin personal
klädd
i trasor. Man lät därför ikläda
sin personal i uniform som betalades in natura av den anställde.
Uniformen var en statussymbol som skvallrade om
fast tjänst och som ofta gav bäraren en ökad självsäkerhet viss om sin
status. Uniformen tog honom bort från den stora anonyma massan, gav
honom auktoritet och hela världen kunde se att han var anställd vid en
viktig institution som ansåg honom värdig deras uniform.
